- en tvåspråkig föreställning om sexualitet och skuld
Föreställningen hade urpremiär på Korjaamo teatern 13.9.2009 och var ett samarbete mellan Blaue Frau, FisT (Finlanssvenska teatern), Korjaamo och Folkhälsan.
Manus och regi: Mia Hafrén
Scenografi: Jon Eliason
Ljusdesign: Mari Agge
På scen: Sonja Ahlfors, Jan-Christian Söderholm, Marc Svahnström, Joanna Wingren
Behöver en utsatt en förövare? Behöver en skyldig ett offer? Fyra personer och en händelse blir med tiden fyra minnen och fyra sanningar som genomsyrar äktenskap, vänskap och syskonskap. Efter 18 år går det inte att tiga längre och de fyra sanningarna möts.
Pjäsförfattaren och regissören Mia Hafrén berättar om vanliga människor i vanliga situationer. Situationer som per definition kallas sexuella övergrepp, men i vardagen består av glidande gränser och individuella upplevelser. Vems sanning är sannast och vilken sanning räknas?
Mia Hafréns nyskrivna pjäs Som vi minns det behandlar på ett finkänsligt sätt temana sexualitet och skuld samt ifrågasätter de givna rollerna offer, förövare och vittne. Hafrén använder sig av ett berättargrepp där rollkaraktärerna ser tillbaka på en gemensam upplevelse och räds inte att använda humor. Pjäsens ämnen är både aktuella och angelägna. I höst prickade Amnesty international Norden, och sämst där Finland, för en bristfällig och diskriminerande lagstiftning om sexuella övergrepp.
Regissörens text:
Kära publik, tack för att ni kom! Det är ju därför vi gör det här, för att vi vill dela en upplevelse med er. Vi har något viktigt på hjärtat och det här är vårt sätt att involvera er. Vilken upplevelse just du har I kväll vet jag inte, kanske du känner igen dej I någon av karaktärerna, eller så inte. Kanske du kommer att skratta ibland, eller så inte. Du ger oss en möjlighet att fullfölja processen: efter allt skrivanfe, repeterande, funderande, vägande, mätande, visualiserande, kommer äntligen det roliga. Att underhålla, påverka, beröra, uppröra, provocera, irritera. Och allt det här live, här, just nu. Ni kommer inte att gå hem tomhänta.
- Mia Hafrén
